Nu är denna sagan slut (nästan i alla fall)

Tänkte fortsätta att berätta för er som är intresserad eller bara rent av nyfikna av vad som händer.

Har gått och väntat på att det ska bli torsdag (26aug) så vi kunde gå till gyn och få veta hur det stod till inne i magen.

Men det började redan när vi har hos svärfar när han fyllde 50år. Kraftiga blödningar och mag ont. Detta gjorde att jag insåg att det var över. Den natten så tog jag ut min sorg.
Blödningarnahar dock fortsatt och i fredags när jag jobbade kväll så stod jag inte ut med smärtan så jag åkte in till KK akut.
Och där fick jag sitta och vänta och vänta.
Men till slut fick jag en jätte trevlig läkare.
Och så här står det till.
Fostert har slutat växa redan i ca vecka 6-7 och min kropp lyckas inte stötta bort det. Jag skulle varit i vecka 10 i dag om allt gått rätt. Nu återstår yterligare besök på KK för massa undersökingar och kontroller. Om min kropp inte stötter bort vad det ska inom 2mån så måste dom antagligen skrapa mig. Vilket dom vill undvika eftersom det kan skada livmodern och det kan göra att det blir svårare att bli gravid igen.
Men min kropp kan lyckas och det kan hända om 2min, 2dagar eller om 2veckor.
Därför har vår egypten resa bilvit inställd eftesom jag kan behöva akut sjukvård om min kropp stötter bort det under resan. Och akut sjukvård i egypten är jag inte intresserad av.

Eftersom jag var så inställd att det inte skulle lyckas så tog jag detta rätt så bra måste jag säga. Men jag var inte riktigt inställd på att det skulle stanna kvar där inne. Obehagligt tycker jag.
Peter tog det hårdare men det visst jag redan. Men vi stöttar varandra så det ska gå bra.

Just nu så måste jag stå ut med OBESKRIVLIG smärta från och till. Knaprar smärtstillande som godis. I bland hjälper det i bland inte.
Igår var vi på middag hos Niklas och Anna. Vilken gäst jag var, låg i fosterställning i deras soffa hela kvällen. Trevligt!

Nä nu väntar sängen. I morgon är det semester.
Tack alla underbara människor runt omkring.