Nu lägger vi korten på bordet.

Nu så ska jag skriva om det senaste som har hänt i vårt liv. (OBS väldigt personligt)

Den 21juli (onsdag) så tvingade Line på jobb mig att ta ett grav test eftersom min mens var 1dag sen. Eftersom jag hade tagit ett gravtest 2dagar innan som var negativt så var jag väldigt säker på vad svaret skulle bli. Och därför blev jag lite paff när det visade ett plus. Jag var gravid, men i stället för att känna en glädje så blev jag skräckslagen. Ångesten var ett faktum. Det ända som gick i genom mitt huvud var att nu ska vi bara vänta på ett missfall.

På fredagen den 23 juli så hade jag en hemsk dag. Kom för sent till jobb, tappade mitt busskort och dagen var dålig. men pricken över I:et var att på vägen hem från jobb så började jag blöda. Ställde in hela helgens aktiviteter och sörjde.
Fick kontakt med min barnmorska som bokade in mig på ett vaginalt ultraljud den 12aug för att se om det var ett missfall.

Väntan till den 12aug var sjukt lång. Märkte att när jag rörde på mig så blöde jag mer så jag sjukade mig en vecka och stanna i soffan. Blödningarna minskade och jag fick hopp igen eftersom mina graviditets symtom bara blev starkare.

När det väl var den 12aug så kändes allt bra. och doktorn var jätte snäll och trevlig. Till och med så att Peter gillade honom.
Där inne i magen såg vi ett 7mm stort foster. Det var dock förtidigt att se något hjärta så det bokades in ett nytt ultraljud den 26aug.
Mina blödningar kom i från slemhinnorna och det kännes lite skönt att få veta det.
Nu blev dom flesta som visste om graviditeten väldigt positiva men jag kände ändå oro.

Bara för att blödningarna jag hade haft kom från slemhinnorna på betyder inte det att det inte kommer från slemhinnorna nästa gång. vad som helst kan hända.

Den senaste veckan nu så har mina blödningar ökat kraftigt och jag har även ont ofta i magen. Jag ska inte gå in på detaljer med mina blödningar men det är inte normala blödningar. Jag jämför med mina blödningar vid tidigare missfall och dom är lika. Så jag har själv konstaterat att jag har fått ytterligare ett missfall.
Alla säger till mig att jag ska va positiv men jag är mentalt inställd på att det är över. jag är så säker att jag skulle kunna ta ett glas vin och jag tittar på resor till thailand till början av 2011.
Vi har kvar vår tid till doktorn den 26aug så vi kan se så allt står rätt till där inne efter vad som hänt. Och om det skulle vara kvar något litet där inne så räknar jag det som ett jävla mirakel.
Min roll på torsdag är att ta hand om Peter när han inser att det är över. För jag har redan insett det.